Nyheter

Cykelplanen som behandlas av Hamn och Gatunämndens nästa sammanträde är i många delar bra. Den har en logisk struktur och pekar ut många bra områden och bryter ned dessa så att de blir enkla att förstå och hänga med på. Samtidigt så är det vissa av dessa områdena som känns mer angelägna än andra att de blir rätt och tydliga. Dispositionen av planen kanske kunde varit mer fokuserad på att definiera och sätta standarderna rätt. Exempelvis att sätta cykeltrafiken före biltrafiken som jag påpekade i tidigare inlägg.

I avsnittet om framkomlighet finns det en standardisering på hur gaturummet ska delas upp mellan trafikslagen. Tre typer av gaturum ritas upp – arbetspendlingsstråk, övergripande cykelvägnät samt rekreationsstråk. Texten som är kopplad till avsnitet är i allt väsentligt bra och definitionen av bredderna är helt okej i sin tabellform. I de illustrerade exemplen framträder dock en något skev och märklig bild.

Gångtrafiken förväntas finnas på båda sidor i gaturummet men deras bredd är bara definierad en gång. När det i tabellen står två meter så är detta per sida inte totalt. Det är en ganska marant skillnad mellan två och fyra meter. För arbetspendlingsstråket blir det 2+2 för gång och 3 för cykel – rimlig mängd cykelbana, som i och för sig kunde blivit mer om gångtrafiken inte varit 4 meter bred.
I de övriga två blir cykel än mer nedprioriterad. 2+2 meter för gång och 2,5 meter för cykel i det övergripande nätet. Rekreationsstråken har kombinerad gång och cykeltrafik på 3 meter samt en separat gångväg på 2,5 meter.

Problemet med möte mellan trafikslag och mellan cyklister diskuteras något i texten men det bryts inte ned särskilt tydligt. Cykeltrafiken på pendlingsstråket ska alltså hålla sig till tre meter bred cykelväg. Vid möte delas det raskt ned till 1,5 meter åt vardera håll. Hyfsad bredd. För det övergripande nätet hamnar motsvarande siffra på 1,2 meter – gångtrafiken har två meter per sida av bilvägen, I rekreationsstråket uppstår det stora problemet – gång och cykel delar på ena utrymmet och har då 1,5 meter var. Gångtrafiken har dessutom två meter på andra sidan bilvägen. Vid möte ska cyklisterna hantera bredden 0,75 meter. Det som är rekreationsstråk idag kan mycket väl vara morgondagens övergripande cykelnät. Det här är vanskligt.

Cykelplanen har nämts ett antal gånger tidigare här men är nu mer aktuell än någonsin tidigare kanske. På Hamn och Gatunämndens kommande sammanträde finns det ett beslutsförslag framme. Det var med viss spänning jag såg framemot läsningen av vad som ska vara den stora visionen för cyklingen i Varberg de kommande femton åren.

Cykelplanen är ett lagom långt dokument med ganska mastigt bakgrundsmaterial och en rejäl handlingsplan kopplad till sig. För att få till en bra Cykelplan så tycker jag att Trafiktrategins prioriteringsordning är det mest fundamentala och viktiga att få till i cykelplanen. De två dokumenten i samverkan måste ta ut en tydlig riktning för att Varbergs ska bli en viktig cykelstad igen. Det räcker inte med att producera massor med elcyklar, vi ska kunna köra de på ett bra sätt också.

Med denna grundinställning så blir det ganska nedslående att läsa förslaget till beslut. Det står på många platser utskrivet att prioriteringsordningen som gäller är att gångtrafik och cykeltrafik går före övriga i stadsområdet. Samtidigt så är texterna oerhört svajande för att inte säga undvikande när det kommer till handlingsplanerna som ska peka på vad som måste göras.

I avsnittet om korsningar och sikt står det bland annat så här.

Om bilisternas hastighet är låg ökar möjligheten att uppfatta om oskyddade trafikanter närmar sig korsningen och båda trafikanterna kan anpassa sin resa.

Det råder nog ingen eller liten motsättning i att vi ska samspela i trafiken. Däremot kunde skrivningen helt sonika tagit ställning och pekat ut att biltrafiken är av underordnad betydelse jämfört med cykeltrafiken.

Vidare under samma rubrik finner vi en av två (återkommer till den andra i att annat inlägg) riktiga magplask. Cykelöverfarterna som infördes förra året ska vi inte ta i med tång innan det är “juridiskt klarlagt” hur de ska utformas. Genom att ta ställning för att använda cykelöverfarterna där biltrafik har väjningsplikt mot cykeltrafiken hade vi haft en tydlig prioriteringsordning. Dessutom hade det tagit fasta på kommunens vision 2025 där vi ska vara kreativa och modiga (bland annat). Att vänta på “juridiskt klarlagt” blir för mig precis tvärtom – utan kreativitet och fegt.

Den 1 september 2015 (OBS! 2014 ändrades reglerna, inte 2015 //red) ändrades reglerna för cykelöverfarter. Det innebär att cykelöverfarter ska fungera som övergångsställen för cyklister där bilister har väjningsplikt mot cyklister. När det är juridiskt klarlagt hur cykelöverfarter ska utformas föreslås detta genomföras längst de utpekade arbetspendlingssstråken.

Nämndens behandling har mycket att göra.

(Bilden längst upp visar en cykelöverfart i Gävle. En kommun som inte väntar på att cykelöverfarter är juridiskt klarlagda tydligen.)